Tro och hoppas är allt vi kan
Om en timme ungefär böjar dansen. Spelar Veronica Maggios om och om igen, fick skivan av brorsan igår. Satt ute och åt frukost och pratade i telefon typ hela morgonen, så jag blev helt rödprickig på armen, haha. Men det är så himla skönt ute! Jag praktiskt taget bor i mina shorts. Nu måste jag kila. Ha det.
Kommentarer
Trackback